Att summera ett Vasalopp - vårt Vasalopp 2017

Vasaloppssöndag - så idag började morgonen tidigt…som traditionen bjuder så var vi nerbäddade i soffan med gott kaffe och frukostmackor redan innan klockan slog 8 i morse, detta för att se starten av Vasaloppet. En så mysig och härlig tradition. 

.

 

.

Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att vi körde de där 9 milen förra söndagen. GALET att vi har gjort det!! Jag är så glad och stolt att vi klarade av det. Nu när det är första söndagen i mars, Vasaloppssöndag, så tänkte jag bjuda er på en summering av vårt lopp – vårt Vasalopp. 

.

Vårt Vasalopp gick ju som sagt av stapeln förra söndagen då vi åkte det som kallas öppet spår. Morgonen startade redan kl 03:00 då vi satt nere i hotellrestaurangen och åt gröt, smörgåsar, drack kaffe och försökte få ner så mycket kolhydrater som kroppen kunde bära – ALLT skulle behövas för att ta oss fram dessa 9 mil från Sälen till Mora.

.

Kl 04:00 så gick vår buss från Mora till Sälen…ja galet att man åker buss 9 mil från Mora till Sälen för att sen åka skidor tillbaka…men det är så det är. Väl framme i Sälen så var det bara att svida om till skidkläder, lämna in väskan i förvaringen och gå till starten..

.

Hur som helst då kör vi…Vårt Vasalopp 2017

.

Bergaby – Smågan 11 km

Starten gick kl 07:00 och kl 07:07 så åkte vi över startlinjen och vi begav oss iväg…-6 grader fina spår och 9 mil av skidåkning låg framför oss. Jag var förväntansfull men fasade för den där första backen…den är 3 km lång och börjar liksom hela loppet. Jag måste erkänna att den backen sög musten ur mig och jag var trött när vi väl kom upp…men jag var ändå stärkt på något konstigt sätt. Första långa backen på loppet var avklarad å nu var det bara att skida på…ja å någonstans där i havet av människor så hörde jag Tomas: Älskling nu gör du det – du skidar Vasaloppet…du gör detta och jag är så stolt över dig. Å ja…jag som ALDRIG tidigare åkt skidor (förutom de 7 träningspass vi fått till) åker Vasaloppet! Sååå häftigt! Vi kom till första kontrollen Smågan efter 11 km och 1:22 vilket var bra jobbat iom den där första långa backen. Det var bara att fylla på med energi i form av gel, energi dricka och en vasaloppsbulle…jag är så enormt ”mat känslig” så jag hade lovat mig själv att äta bra i varje kontroll. Fylla på med kolhydrater (bränsle) och dricka bra…sen så var det bara att skida vidare mot Mångsbodarna.

.

Smågan – Mångsbodarna 13 km

När första kontrollen i Smågan var avklarad så var siktet inställt på Mångsbodarna och 13 km låg framför oss. Det var lite små tufft måste jag säga. Det kändes i kroppen och när jag kollade på pulsklockan så hade vi vips klarat av två mil. Men jag måste erkänna det kändes lite tungt…på skyltarna längs spåret stod det 70 km kvar till Mora – 70 km !! Efter den där 70 km skylten så började det dock gå lite utför, det blev liiiite lättare att åka men helt plötsligt ramlade en tjej framför mig i en av de små backarna nedför och jag dundrade in i henne och lyckades bryta min skida…GALET!! Som tur var höll belaget ihop skidan och jag kunde linka in till Mångsbodarna där bästa Swixteamet tog mina skidor, lånade ut ett par andra skidor till mig så jag fick en chans att försöka genomföra loppet. Men nya skidor så var 24 km avklarade och 66 km kvar så det var bara att skida vidare mot Risberg som var nästa kontroll.

.

Mångsbodarna – Risberg 11 km

De första kilometrarna från Mångsbodarna mot Risberg gick fort…mycket utför och det gillas men någonstans efter 4-5 km så började det gå uppför igen! Dessa jäkla stigningar!! GALET att det kan vara så mycket uppför -  Jag frustar och fräser…och tankar om VARFÖR jag egentligen gör detta börjar komma! ”Man måste ju vara en IDIOT som ger sig på detta” ropar jag till Tomas som bara skrattar åt mig och säger ”kom igen älskling DU kan detta” Å ja det kan jag!! Det är som man säger ”ger man sig in i leken så får man leken tåla”. Till slut så blir det liiite nedför igen och jag kan få glida lite. Klockan är 11:37 och vi har varit ute i 4,5 timmar i spåret när vi glider in till kontrollen i Risbergs. Så skönt! Repet dras här 13:45…å det känns skönt att inte ens vara i närheten av den tiden. Det där jäkla repet är något som jag varit nervös över ända sen jag anmälde mig till detta lopp – Jag vill verkligen inte bli avplockad för pga någon jäkla rep dragning.

.

Risberg – Evertsberg 12 km

Efter att ha fyllt på med mer mat, dryck och gel (älskar dessa gel från enervit, använder dom när vi cyklar också) så var det bara att skida på…sträckan Risberg – Evertsbertg är tung…man har varit ute länge men har ändå inte passerat hälften av loppet, man har lååååång tid kvar i spåret och det är få nedförsbackar. Här hade jag en tuff period å det gick långsamt…orken fanns inte…jag började tveka på om jag ens skulle klara av detta – då säger Tomas” Men va fan plocka fram pannbenet nu – DU kan detta” å sen så droga han iväg…lämnade mig spottandes och svärandes. Men de där orden ”plocka fram pannbenet” det tog där det skulle och hornen växte!!  Vilket var precis vad Tomas var ute efter, han VET att jag inte klarar av att höra att jag inte kan, inte orkar så de där hårda orden tog där de skulle å gav energi…Väl framme i Evertsberg så hade vi lagt 4,7 mil bakom oss och hade klarat av mer än hälften! En så skön milstolpe å ”bara” 43 km kvar!!

.

Evertsberg – Oxberg 15 km

Denna sträcka brukar gå fort för Vasaloppets skidlöpare…å jag förstår varför…de första 7 km så är det MYCKET nedför…så skönt! Att kunna få lite hjälp i skidandet, att få lite fart, att få lite glid…så tacksamt! Jag lyckades hålla mig på fötterna under alla dessa nedförsbackar men jag måste säga att det låg folk lite överallt i spåret som vurpat och inte klarat hålla sig på fötterna under denna sträcka. Men sträckan Evertsberg – Oxberg (15 km) gick fort – ca 75 minuter tog det och vips så hade vi bara 28 km kvar till mål – 28 km det är ju INGENTING!!

.

Oxberg – Hökberg 9 km

Denna sträcka är en av de kortare sträckorna mellan kontroller i Vasaloppet och jag förstår varför – man behöver mer energi så här på slutet, det går inte att skida 15 km mellan kontrollerna längre, kroppen är så tömd på energi och behöver MAT – känslan här är att jag skulle kunna äta en hel ko. Sådär på ett bräde och svälja ner dem med 2 liter Coca-Cola – jag var HUNGRIG så när vi väl kom fram till Hökberg gick jag loss på vasaloppsbullar och svart kaffe, kroppen skrek GE MIG KOLHYDRATER NUUUUUUuuuuu Att dom där torra kardemumma bullarna kan smaka så gott. Det är ju galet-…men gott var just vad det var! Med ny energi och bara 19 km kvar till mål så skidade vi vidare mot Eldris! Eldris hade varit lite av mitt mål…

Hökberg – Eldris 10 km 

Att ta sig till Eldris var hela tiden under detta lopp mitt mål. Repet i Eldris dras kl 18:45 och alla som passerat innan dess får gå i mål i Vasaloppet…så ja, att komma till Eldris var målet, sen kunde det gå hur långsamt det ville in i mål i Mora, för i mål fick jag gå huuur lång tid det än skulle ta från Eldris. När vi skidade iväg på från Hökberg så var klockan ca 16:30 och vi hade skidat i över 9  timmar – skulle inget oförutsett hända så skulle vi med råge klara repet i Eldris… Tomas drog iväg å jag såg honom ingen stans på denna sträcka men när jag klockan 17:50 skidade in i Eldris kontrollen stod han där med öppna armar och tog emot mig – då rann tårarna ned för mina kinder. Vi hade tagit oss till kontrollen i Eldris innan repet drogs och vi hade bara 9 km kvar av detta lopp. När jag väl torkat tårarna, pussat klart på världens finaste make så drog jag i mig den sista gelen och skidade iväg med målet inställt på Mora! Nu ska vi i mål!!

.

Eldris – Mora 9 km

De sista 9 km av Vasaloppet var en fröjd att åka…kroppen som varit så tom på energi fick ett uppsving och det var verkligen helt underbart att skida dessa sista 9 km. Det var som om alla som åkte i spåret med oss hade ett lugn, en glädje inom sig – det var nästan en religiös upplevelse – det kändes sådär ”på riktigt” Jag och Tomas skidade sida vid sida och små pratade - snart hade vi klarat detta TILLSAMMANS. När vi åkte in mot Moraparken, den sista delen, folket som hejjade på sidorna av spåret och att sen se kyrktornet i Mora, för att sen vända upp mot mål portalen och se den klassiska texten ”I Fädrens Spår – För framtida segrar”  då kom tårarna igen…lyckotårar. Det var inte många meter kvar sen så hade vi klarat detta – den känslan! Den är helt obeskrivlig! Såååå UNDERBAR!

.

När vi väl åkte över mållinjen, hand i hand, så var alla känslor i ett enda virrvar, jag var trött, pigg, glad, men grät samtidigt – Vi var i mål!! Vi hade skidat 90 km från Sälen till Mora, vi hade gjort detta – det hade jag aldrig trott. Så glad så nöjd och så lycklig.

.

Men sen så var ju hela det här loppet lite större än att bara vara i mål i Vasaloppet – detta var ju den sista delen i vår resa mot En Svensk Klassiker men mer om det en annan gång…NU ska jag återgå till min frukost och titta på Vasaloppet – galet vad duktiga dom !! Det är helt klart med en annan respekt jag idag tittar på vasaloppet…nu när man åkt själv vet man hur tungt det är, vilken prestation det är att ta sig dessa 9 mil…

 

 

 

 

.

Hej och välkommen till min värld!!

Jag heter Angelica och i den här bloggen får du följa allt som sker i min värld. Jag skriver om allt från inredning till mat, träning och om livet med tre tweenisar. På det så bjuds det på massor av bilder på choklad, snittblommor och kaffe tre av mina stora laster i livet!!

Har du någon fråga eller vill komma i kontakt med mig ang samarbeten, PR-utskick eller liknande maila mig gärna angelicasvarld@gmail.com

Välkommen hit till min värld – Hoppas du ska trivas!