Att sammanfatta Vätternrundan 2016

Nu har jag landat lite i att jag faktiskt cyklat Vätternrundan, att jag cyklat 30 mil, att jag tillsammans med världens bästa Tomas tog mig runt Vättern, att vi gjorde det!  Jag är så grymt nöjd och stolt...30 mil på cykel i enorm blåst och regn. Det blev en officiell tid på 14:46 timmar (effektiv cykeltid 11:42).

Jag ska försöka sammanfatta hur jag uppfattade dessa 30 mil...men resan runt Vättern startade ju redan tidigt på fredagen den 17 juni redan kl 14 så var cyklarna lastade på taket och vi började vår resa ner mot Motala...

 

 

Väl framme så skulle nummerlappar hämtas ut, vi kollade in både start och målgång...det kändes verkligen galet att vi var där, att det inom några timmar skulle vara start, att vi två skulle cykla dessa 30 mil runt Sveriges näst största sjö!

 

 

Starten

 

Målrakan...

 

 

Ja å färdmedlet som skulle bära mig fram dessa 30 mil...

  

 

 

Men då kör vi...här kommer min resa runt Vättern:

 

Kl 22:34 gick starten i Motala...vilket adrenalin påslag...nu var vi äntligen igång. Jag fick den där lopp-höga känslan och kroppen kändes bra! Hela vättern, 30 mil låg framför mig men jag var förväntansfull...känslan var RUNT SKA JAG, JAG KOMMER KLARA DETTA!!

I Ödeshög (4,3 mil) kom första depån...denna hade jag lätt kunnat cykla förbi men vi (jag och Tomas) hade bestämt oss att stanna vid varje depå, fylla på med energi då jag är enormt känslig när jag får lågt med bränsle i kroppen...så lite kardemummabulle, banan och en enervit gel fick bli energi påfyllningen - kroppen kändes bra. Hit hade det gått fort...kroppen var pigg, glad och energin på topp - nu var vi på gång på riktgt! Wow - vi cyklar verkligen Vätternrundan...det var känslan!! Så härligt, jag var sååå glad, peppad och på G !!

Ölmstad kom vi till efter 8,3 mil...jag kände mig stark, det känns bra. Orken finns där...fyllde på med lite mer energi å körde snabbt vidare!

Jönköping nu har vi cyklat 10,2 mil...och jag kände mig förvånansvärt fräsch trots de hemska backarna in mot Gränna (dom var INTE att leka med) men efter lite energipåfyllning så var en tredjedel av loppet avklarat - en skön milstolpe...på det skulle solen snart gå upp och vi skulle få möta gryningen runt Vättern - en härlig känsla! Bara att hoppa upp på cykeln igen och trampa vidare.

Vid Fagerhult 13,3 mil så började det ta emot lite gran...regnet från HELL hade kommit precis efter Jönköping och på så blåste det ja å så var MYCKET uppför fram till detta depåstopp benen kändes lite stumma men jag hade Hjos depåstopp i tankarna där skulle vi få riktig mat -  inga mer bullar, banan eller enervit gel utan MAT...jag ville ha MAT. Så Fagerhults depå gick fort...vi ville inte stå still länge i regnet utan tryckte i oss lite gel och energidryck och fortsatte vidare...men tungt var det, tungt blött och kallt!!

17,1 mil och depå i Hjo och precis när vi rullade in mot depån så slutade regnet...kalla, blöta och trötta slog vi oss ner vid matbordet och vart serverade lassange och kaffe...det smakade himmelskt!! Tankarna i Hjo var många och tyvärr inte allt för positiva...men Tomas var ett enormt stöd här. Han peppade mig, fick i mig mat, pussade, kramade och fick mig på bättre tankar...nu var det ju bara "hemvägen" kvar !! Jag måste säga att Tomas var det bästa stöd man kan ha...han puschade mig hela rundan och kom med glada hejarop, berättade hur stark jag var, att jag orkade, att han älskade mig och att han var stolt...det kändes så skönt att ha Tomas stöd.

Vid 20,4 mil nådde vi Karlsborg, jag börjar få små krämpor överallt, ryggen värker, samma med axlar och på det känns benen tunga. Jag behöver ligga ner, stretcha ut ryggen, bända vrida och räta ut kroppen. Det finns dock energi i kroppen åt att skratta, prata och njuta av det UNDERBARA vädret...inget regn!!! Så härligt! På det hade vi torkat upp lite och sen så var det ju så vackert runt Vättern!! Trots regn hade vi fått en härlig resa så här långt ja å på de så var två tredjedelar avklarade - BARA 10 mil kvar sen är vi i mål! Känns som en fjärt i rymden efter det vi klarat av hittills!

När 22,5 mil var avklarade rullade vi in vid Boviken...här äter jag banan, mer gel, dricker massor och njuter av att avståndet till mål minskar för varje tramptag jag tar! SNART "HEMMA"!!!

Hammarsundet nås efter 25,7 mil...nu gör det ONT överallt...jag vet inte hur jag ska sitta på cykeln längre...kroppen börjar kämpa emot, krafterna börjar ta slut...mindre än 5 mil kvar och pannbenet får här jobba HÅRT !!

27,4 mil avklarade i Medevi - Jag är helt slut...backarna in till Medevi är HEMSKA...många, långa, tuffa och sååå jobbiga!! Jag har fått kämpa som en tok och känner mig som en urvriden disktrasa men vi har bara 2,5 mil kvar till mål. I vanliga fall kör vi denna sträcka på 1 timme men just nu känns det som om jag är glad om jag skulle klara av den på 2-3 timmar...kroppen är TUNG, SEG, SLUT...men det är bara att trampa på ! Kroppen är tömd på energi...det känns inte ens som om att det hjälper att äta längre. Kroppen tar inte upp energin jag stoppar i mig...även här är Tomas ett enormt stöd... Han ger mig så mycket kärlek och han peppar och bara berättar hur duktig jag är som orkat så här långt. Bara 2,5 mil kvar säger han, detta klarar vi tillsammans, nu ska vi bara njuta den sista sträckan och snart får vi rulla hand i hand över mållinjen i Motala å då har vi klarat detta. Med de orden ekandes i mitt huvud hoppar jag upp på cykeln i gen...2,5 mil kvar!!

ANGELICA DU ORKAR ekade i mitt huvud, ANGELICA DU KAN DETTA!!!

När vi sen rullar in mot Motala, när jag ser skylten som det faktiskt står Motala på kommer tårarna...snart har vi klarat av dessa 30 mil...galet...så med tårar rinnande ner för kinderna kör vi den sista alen ner mot målrakan, tar den sista vänster svängen och cyklar sen sida vid sida, hand i hand i mål. Klockan hade då slagit 13:20 och vi hade varit ute i 14 timmar och 46 minuter...men nu hade vi klarat av dessa 30 mil runt Vättern, vilken känsla...när vi stannat cyklarna fått medaljen runt halsen kommer tårarna igen...jag gråter och gråter - VI gjorde detta - vi gjorde detta tillsammans!!! Stolt är bara förnamnet!! 

 

  

 
 

 

 
 

 

I årets upplaga av Vätternrundan var över 23 000 personer anmälda, 19 409 personer kom till start och 18 383 personer tog sig helavägen till mål i Motala och jag och Tomas var två av dem!!

Nöjd, glad och stolt!

 
Powered by Jasper Roberts - Blog
Hej och välkommen till min värld!!

Jag heter Angelica och i den här bloggen får du följa allt som sker i min värld. Jag skriver om allt från inredning till mat, träning och om livet med tre tweenisar. På det så bjuds det på massor av bilder på choklad, snittblommor och kaffe tre av mina stora laster i livet!!

Har du någon fråga eller vill komma i kontakt med mig ang samarbeten, PR-utskick eller liknande maila mig gärna angelicasvarld@gmail.com

Välkommen hit till min värld – Hoppas du ska trivas!